Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Några inlägg om främlingsfientlighet och tolerans

Begreppet ”tolerans” distuterades livligt i objektivistiska kretsar i början av 90-talet, efter det att David Kelley fört fram idén att ”intellektuell tolerans” skulle vara en dygd. (Se om detta Delsumma mot David Kelley.)

(i)

Peter Nobel och Gudrun Göransson är förvisso ute i ett vällovligt syfte i sin debattartikel ”Att motarbeta rasism” (Folket 25.11), men jag tror de är offer för en form av naivitet. Jag tror inte man kan ”informera bort” den form av rasism som nu håller på att breda ut sig genom att påpeka att den leder till våld och förföljelse: sådan information övertygar bara dem som redan förut är övertygade om att allt angreppsvåld och all förföljelse är fel; rasisterna själva tror sig ha rätt.

Ta som exempel de rasister som ger sig på ”svartskallar” med hugg och slag och sparkar; eller de som sätter eld på flyktingbaracker; eller de som stjäl vapen i akt och mening att starta ett raskrig. Dessa rasister vet redan vad de håller på med; vad man möjligen kan informera dem om är att vi lever i ett rättssamhälle och att deras beteende kan rendera dem kännbara straff.

Eller ta deras ledare och organisatörer, som kanske inte själva tar del i våldshandlingarna, men som underblåser dem med sin propaganda. Också de vet mycket väl att rasismen är en våldsideologi; vi behöver inte tala om det för dem. Problemet är att sådana människor inte har det minsta emot våld: de betraktar sitt våld som berättigat.

Det finns en klar parallell här: de flesta kommunister är mycket väl medvetna om att kommunismen är en våldsideologi (de som inte vet det och har huvudet i busken kan läsa sig till det hos sina egna lärofäder). Men detta avskräcker dem inte. De menar helt enkelt att visst våld – deras eget ”revolutionära” våld – är fullt berättigat. Att ”informera” dessa människor om kommunismens faktiska skadeverkningar är tämligen bortkastat; de ser varken Gulag eller rumänska ”barnhem” som skadeverkningar, utan som nödvändiga offer på revolutionens altare – på samma sätt som en rasist betraktar en ihjälslagen invandrare eller en nedbränd flyktingbarack.

Att inskränka rasisters (eller kommunisters) förenings- eller yttrandefrihet skulle bara göra ont värre. Som åtskilliga debattörer påpekat, skulle resultatet bara bli att rasismen drivs ”under jorden” och blir ännu svårare att bekämpa – och att gränsen mellan förgripliga åsikter och kriminella handlingar suddas ut. Och ingen våldsverkare lär någonsin bli mindre våldsbenägen av att på köpet få en martyrgloria att sätta på sig, hur oförtjänt den än må vara.

Tomt tal om ”allas lika värde” duger ännu mindre. Rasister (eller kommunister) är förvisso inte ”lika mycket värda” som vi andra: de är mindre värda. Knappast någon skulle bli särskilt smickrad över att höra att han/hon är ”lika mycket värd” som Adolf Eichmann eller Ahmed Rami (för att ta två uppenbart relevanta exempel).

Rasismens grundidé är att en människas värde bestäms av vilken grupp hon tillhör. Kommunismen har samma idé, men den rasistiska varianten är värre: den säger att ens värde bestäms av vilken grupp man råkat födas in i, av denna grupps gener, kroppskemi eller pigmentering. Rasisten inbillar sig att han är mera värd, därför att han är vit (eller ”arisk”), vilket – även helt bortsett från att det är absurt i sig – betyder att han tillskriver sig ett ”värde” som han inte lagt två strån i kors för att göra sig förtjänt av, utan bara fått i arv från sina förfäder.[1] (Rasism och kommunism är två olika former av kollektivism, men i detta avseende är rasismen värre: den är grövre, mer materialistisk, mer deterministisk; att vara fastkedjad vid sin ”samhällsklass” är illa nog; att vara fastkedjad vid härkomst eller hudfärg är värre.)

Ska man bekämpa rasismen, är det denna idé som måste bekämpas. Och den kan bara bekämpas med den motsatta idén: att varje människa är precis så mycket värd som hon själv, på egen hand, utan pappas pengar eller pappas hudfärg, har gjort sig förtjänt av.

För att uttrycka saken drastiskt och odiplomatiskt: man måste göra klart att varje ”svartskalle” som är i stånd att driva en restaurang eller ett gatukök (eller t.o.m. sköta ett städjobb) är oändligt mycket mera värd än en kalhjässad, stålskodd vit arisk drönare – och att drönarens bruk av stålskon bara ökar den moraliska klyftan.

Men att plädera för en sådan idé är att plädera för renodlad individualism, med allt vad det innebär. Och vem – mer än jag – vill eller törs idag plädera för något sådant?

Strängnäs 25 november 1991
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Folket 4.12.1991 under rubriken ”Information inget vapen mot rasism”.


Ett lite kortare inlägg på samma tema:

Jag är fullständigt oense med Lorentz Lyttkens’ Brännpunktsartikel (SvD 29.11). Man kommer aldrig att kunna bekämpa rasism genom att predika ”tolerans”. Man bekämpar den bara genom att vara så intolerant mot den som man någonsin kan.

Detta betyder inte att man ska förbjuda rasistiska åsikter (så som vissa föreslår). Men det betyder att dessa åsikter måste fördömas – entydigt, och utan minsta gnutta fördragsamhet.

Ett exempel: om rasisterna kommer dragande med sina varningar mot ”rasblandning”, kan man gott vända på steken och kalla dem själva ett resultat av för långt driven inavel.

Vad rasisternas handlingar (till skillnad från deras åsikter och/eller uttalanden) beträffar, så finns det lagar mot dem. Misshandel, mordbrand, vapenstölder, och stämpling till uppror (”raskrig”) är faktiskt kriminella – och de som sist av alla ska visa tolerans och ”vända andra kinden till” är faktiskt våra rättsvårdande instanser.

Strängnäs 29 november 1991
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat.


(ii)

Det finns ett ofta förekommande uttryck som lyder: ”Man ska tolerera allting, utom intolerans.” Detta är en vilseledande och farlig klyscha.

Försök till att börja med konkretisera dess innebörd. Ska man tåla vad som helst – utom att själv inte bli tåld? Ska man alltid vända andra kinden till – utom när andra inte gör detsamma? Ska man respektera vad som helst – utom respektlöshet? Ska alla människor högaktas (oberoende av förtjänst) – i utbyte mot att alla andra högaktar mig (oberoende av min förtjänst)?

Klyschan är strängt taget innehållstom – men den ger en viss typ av människor en obegränsad licens: den typ som dryper gift, men blandar upp giftet med stora mängder sockervatten. Sådana människor förväntar sig alltid att sockervattnet ska prisas – och skriker i högan sky om hur ”intolerant” man är, om man stillsamt skulle påpeka att dekokten innehåller ett dödligt gift.

En bättre formulering är: tolerera allting, utom det som är falskt och ont. Men en sådan formulering kan aldrig appellera till någon som varken kan eller vill se skillnad på sant och falskt, eller på gott och ont – och sådana är alltid de första att skrika på ”toleranspolisen”, såfort man visar minsta tecken på att vilja säga emot dem.

Främlingsfientlighet och rasism ses ofta som utslag av ”intolerans”, och följaktligen anvisas ökad ”tolerans” som ett slags universalmedel mot denna företeelse. Men detta universalmedel missar viruset helt. Det är all skillnad i världen mellan att visa ”intolerans” mot de oskyldiga (vilket är vad rasisterna gör) och att visa intolerans mot deras bödlar (vilket är den attityd vi bör inta mot rasisterna).

Ska rasistiska handlingar ”tolereras”? Självfallet inte. Folk som stjäl vapen i akt och mening att starta ett ”raskrig” ska sättas i fängelse. (”Vitt ariskt motstånd” ska behandlas precis likadant som ”röda arméfraktionen”; det finns ingen som helst moralisk skillnad mellan dessa båda rövarband.)

Ska rasistiska åsikter ”tolereras”? Svaret är återigen självfallet nej. Den utbredda oförmågan att tänka i principer gör det nödvändigt att betona att sådana åsikter inte ska (eller kan) förbjudas (lika lite som kommunistiska åsikter ska eller kan förbjudas). Att inskränka rasisters yttrande- eller föreningsfrihet skulle bara leda till att rasismen drivs ”under jorden” och blir ännu omöjligare att få bukt med. (Vissa debattörer har påpekat detta, inklusive EK:s förre chefredaktör Hans Schöier, som förtjänar en eloge för det.)

Men detta betyder inte att man inte kan, och ska, tala om för rasisterna precis vad de går för.

Man kan gott vända deras eget språkbruk emot dem. Kommer de dragande med påståendet att andra raser är ”mindervärdiga”, kan man påpeka att de själva är mindervärdiga – och att deras mindervärdighet är självförvållad. Kommer de dragande med att ”rasblandning” skulle vara något skrämmande och farligt, kan man alltid be dem undra om inte de själva är resultatet av för långt driven inavel. (Detta är visserligen inte sant; men det är en synnerligen lämplig och berättigad sarkasm.)

Ett bra exempel på denna metod ges av Anderz Harning (DN 28.11.91): ”Jag vill helt enkelt inte gå med på att monstren i BBS tillhör någon mänsklig ras över huvud taget. Varken gul eller vit eller svart.”

Somliga invänder förmodligen att en sådan metod – att ”sätta hårt mot hårt” – bara skulle göra de stackars rasisterna ännu mer hatiska än de redan är.

Själv tror jag inte den faran är så värst överhängande.

De har redan nått botten.

Strängnäs 29 november 1991
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 5.12.1991 under rubriken ”Tolerans inget universalmedel mot främlingsfientlighet”.


(iii)

En person vid namn Johan Monteen, representant för ”Ung vänster” skrev en insändare om rasism och främlingsfientlighet i Eskilstuna-Kuriren 10.12.1991, ur vilken jag saxar ett stycke som bara är alltför typiskt för vänsterns sätta att resonera:

Jag tror att missnöjet, i allmänhet, beror på den råa marknadsekonomins följder. Samhället och näringslivet bär i förlängningen ansvaret. Det samhälle som prioriterar tillväxt framför full sysselsättning, låg skatt framför rättvis fördelning, blomstrande företag framför allas trygghet, rika framför fattiga, får också dras med främlingsfientlighet. […] Förändra systemet! Den dag då alla har rätt till arbete, rätt till inflytande och rättvisa, den dag då ingen längre känner sig åsidosatt och allmänt meningslös, den dagen kommer ingen främlingsfientlighet att finnas.

Eller med ett ord: socialistisk utplundring och jämnt fördelad misär framför kapitalistisk frihet och ojämnt fördelat överflöd – det skulle få bukt med främlingsfientligheten!

Det är bara ett fel med Johan Monteens inlägg 10.12: han tror att en form av kollektivism kan bekämpas med en annan form av kollektivism.

Kommunism och socialism har aldrig gjort någonting för att avskaffa främlingsfientlighet eller konflikter mellan folkgrupper; allt de någonsin lyckats med är att undertrycka dessa konflikter. Under alla decennier av kommunism har Sovjetunionen och Östeuropa aldrig lyckats åstadkomma någon ”smältdegel” av olika folk, eller något ”brödraskap” över nationsgränserna. Nu när kommunistväldet faller samman, kommer dessa konflikter upp till ytan, med känt resultat. (En viss typ av främlingsfientlighet, nämligen antisemitism, har f.ö. inte ens varit särskilt undertryckt i Sovjet.)

Sådana fakta utgör inget mysterium. Rasism, i alla dess varianter, går ut på att hålla människor kedjade vid den folkgrupp de råkat födas in i, och att betrakta medlemmar av andra folkgrupper som sina ”naturliga fiender”. Socialismen må tala honungslent om ”alla människors lika värde” och om oss alla som varandras ”bröder och systrar” – men dess teori går ut på att var och en av oss är fastkedjad vid sin samhällsklass, och dess praktik kedjar fast oss vid staten och byråkratin. Rasismen hävdar att vår karaktär bestäms av vår ”kroppskemi”, socialismen att den bestäms av de ekonomiska förhållanden vi råkat födas till. Båda betraktar oss som fragment av ett kollektiv; det gör ingen skillnad om kollektivet kallas ”den vita (eller svarta eller gula eller ljushåriga) rasen” eller om det kallas ”proletariat” eller ”bourgeoisie”. Det spelar inte ens någon roll om kollektivet kallas ”mänskligheten”. Är man en kugge, då är man utbytbar (och avyttringsbar); är man ett fragment, då har man ingen rätt att leva för sin egen skull; den rätten tillkommer kollektivet.

Det enda samhällssystem som kan utrota främlingsfientlighet och rasism är kapitalism (varmed menas kapitalism, inte modern västerländsk ”blandekonomi”). Detta är det system som institutionaliserar individualism och enskilda människors rättigheter – och som belönar var och en efter egen förtjänst, inte efter vilken grupp man tillhör.

Men kapitalismen är det sista system som dagens högljudda ”anti-rasister” förespråkar: den får heta ”rå och hänsynslös”, och den får ta på sig skulden för allt det onda kollektivisterna själva åstadkommit.

Somliga av dessa anti-kapitalister är otvivelaktigt rena hycklare, på jakt efter en fiende som kan avleda uppmärksamheten från socialismens egen ondska.

Men somliga förstår helt enkelt inte bättre. Det tycker jag är tragiskt.

Strängnäs 10 december 1991
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 12.12.1991, samt även i Folket, men där har jag glömt anteckna datum. – Monteen återkom med repliker i båda tidningarna, men jag har glömt spara dessa repliker; att döma av mina svar nedan använde han debattekniken att byta ämne.

Det var meningen att du skulle svara på en insändare av P.O. Samuelsson. Så varför ägnar du dig i stället åt att kritisera Carl Bildt och Ronald Reagan, två herrar som jag inte har det ringaste gemensamt med? Allt det säger mig är att du lärt dig den kommunistiska debatteknikens första bud: prata om någonting annat.

Det är riktigt som du skriver att jag förespråkar ”en idealkapitalism i stil med den USA:s författning avser”, d.v.s. ”allas rätt till strävan efter lycka”. Din argumentation mot denna ståndpunkt sönderfaller i två delar; jag ska ta upp dem i tur och ordning.

1. Förhållandena i dagens USA är inte idealiska; följaktligen är kapitalismen inget ideal. Men detta följer inte alls, speciellt som du själv medger att vad USA har idag är blandekonomi, inte kapitalism. Eftersom du uppenbarligen är obekant med konsten att tänka i principer, ska jag ge dig en privatlektion, alldeles gratis:

Om människor överger en riktig princip (i detta fall individualism och kapitalism) och i stället ansluter sig till rakt motsatt princip (i detta fall kollektivism och socialism), på vilken princip ska de negativa konsekvenserna skyllas? Självfallet på den kollektivistiska principen. Men anti-kapitalister gör aldrig annat än skyller sin egen ideologis tillkortakommanden på den ideologi de själva övergett och bekämpar: individualismens och kapitalismens ideologi. Detta är allt de gör (även om de kan konsten att variera sitt tema i det oändliga).

USA:s grundlagsfäder hade en individualistisk filosofi, och därför kunde de formulera en kapitalistisk författning. Men inget samhälle är bättre än sin dominerande filosofi, och USA:s intellektuella har för länge sedan anammat en kollektivistisk filosofi. Om du vill veta i detalj hur detta har gått till, kan jag rekommendera The Ominous Parallels av Leonard Peikoff.

2. Ditt andra argument är att strävan efter lycka är principiellt fel, därför att den enes lycka med nödvändighet innebär den andres olycka. Detta grundar sig på premissen att det inte finns något annat sätt att tillvarata sina egna intressen än genom att trampa på andra. Du borde fråga dig varifrån du fått en sådan idé. Från introspektion? I så fall får du allt prata för dig själv enbart. Eller från iakttagelse av dina medmänniskor? I så fall kan jag bara beklaga att du hamnat i dåligt sällskap (och föreslår att du byter vänner hellre än attackerar individualism och kapitalism). Eller är det bara något du fått dig itutat?

Eftersom du har den outsägliga oförskämdheten att insinuera att jag är ”cynisk”, därför att jag påstår att människor är olika värda, ska jag kort ta upp den punkten också.

Att kalla en människa värdefull och prisa hennes förtjänster är en komplimang. De som hävdar att ”alla är lika värda” tror (i den mån de är oskuldsfulla) att de på något sätt utsträcker denna komplimang till mänskligheten i dess helhet – att var och en är lika mycket värd som den bäste bland oss. De inser inte att det också betyder att var och en är lika lite värd som den värste bland oss.

Om du menar att du är lika mycket värd som Adolf Eichmann, får det stå för dig själv. För egen del håller jag mig för god för en sådan jämförelse.

Eskilstuna 23 december 1991
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 28.12.1991 under rubriken ”Jag är vare sig Bildt eller Reagan”. (Rubriksättaren borde studera Erik Wellanders Riktig svenska: det ska heta ”varken – eller”, inte ”vare sig – eller”.)

Jag har besvarat Ditt inlägg rätt utförligt i Eskilstuna-Kuriren (28.12.91), så jag ska inte upprepa mig utan bara göra ett tillägg.

Om den enskilda människans moraliska existensberättigande (som den konventionella moralen hävdar) låg i att offra sig för något förment ”högre” (det må vara Gud eller ”nästan”, i form av folket, nationen, rasen eller arbetarklassen), då skulle förvisso socialismen vara moraliskt överlägsen. Att den åstadkommer misär skulle i så fall vara irrelevant. Om moral består i självuppoffring, då är misär helt enkelt moralens pris. Än mer: ju mer misär ett socialistiskt system åstadkommer, desto mer uppoffring har det krävt, och desto högre står det därför moraliskt.

Och än mer: den enda lära som kan göra socialismen stridig är i så fall religionen. Den enda väsentliga skillnaden mellan religion och socialism är denna: religionen predikar försakelse här på jorden i utbyte mot ett löfte om kalvstek i ett himmelrike som inte existerar; socialismen predikar försakelse för nu levande generationer i utbyte mot kalvstek för framtida generationer i ett kommande tusenårsrike – som ändå aldrig kommer.

Hela min argumentation för individualism, egoism, kapitalism grundar sig på att människan inte är något offerdjur: att varje enskild människas liv är ett självändamål – och att det är här, på denna jord, och nu, i detta liv, som detta självändamål ska förverkligas.

Detta – att leva eller att offra sig – är det grundläggande alternativet, och det är mellan dessa Du måste träffa Ditt val. Det är kanske inte min sak vilket val Du träffar – men tänk i alla fall efter, innan Du väljer.

Och läs gärna Ayn Rands Kapitalismen: det okända idealet. Jag tror den finns tillgänglig t.o.m. på en så ärkesocialistisk institution som Eskilstuna stadsbibliotek.

Strängnäs 20 januari 1992
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Folket 27.1.1992,



[1]) Privatsekreterarens kommentar: ”Det är förstås inte bara vita (eller ’ariska’) människor som kan vara rasister. Se bara på arabiska organisationer som Hamas, som trots sin mellanösterländska härkomst förespråkar vad som väsentligen är nazism: nationalism förenat med rasism, huvudsakligen beståendes av judehat.” – Jovisst. Men det var jag inte medveten om 1991.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Drakensköldsgatan 3, 632 25 Eskilstuna
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.