Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Frihet från att ta Ayn Rand i försvar
Under denna rubrik lägger jag in protester jag riktat mot de latriner som under årens lopp tömts över Ayn Rands romaner under beteckningen "recensioner".


Klotter på bibliotekstoaletterna

Följande står att läsa på våra folkbiblioteks dassdörrar:

Rand, Ayn (1905) American 'philosopher' and novelist who left her native Russia at the age of eighteen. Unfortunately her crypto-totalitarian and ultra-simplistic ideas have had some influence on the conservatively bred young, since they allow people to be ruthless without a bad conscience. Her 'philosophy' is capitalistic-Superman (as in the comic): the 'great' men are those who use others, in the name of 'reason', with an enlightened ruthlessness. Her best known novel is The Fountainhead (1943), a projection (as she admitted) of her own aspirations in the form of a travesty of the character of Frank Lloyd Wright. As critics observed at the time, it - like her other books - is offensively ill written ('pedestrian, pockmarked with short, clipped staccato sentences').

Ovanstående notis är hämtad ur ett referensverk, vars titel jag inte kunnat kolla, då det uppenbarligen inte finns på Stadsbibliotekets hyllor utan har gömts undan i dess inre regioner (måhända av välvillig omtanke om låntagarna). Jag vill minnas att det förutom denna notis innehåller en del ytterst nedlåtande omdömen om J.R.R. Tolkien och hans Sagan om ringen. Att kolla dess standard i övrigt betraktar jag därför som en överloppsgärning.

Notisen är ingenting annat än en serie skamgrepp av grövsta slag och förtjänar egentligen inte den igående granskning jag här tänker göra. Men även renhållningsverket har en funktion i samhället, och med klädnypan runt näsan skrider jag därför till verket.

"American 'philosopher' and novelist..." Detta så illfundigt instuckna citationstecken är helt enkelt ett ganska klumpigt försök att ersätta argumentation med gliringar. Eftersom AR:s filosofi i fortsättningen varken presenteras eller kritiseras utan endast vantolkas är ytterligare kommentarer överflödiga.

"...who left her native Russia at tha age of eighteen." I ljuset av klassen på notisen i övrigt är kanske rena sakfel alltför oskyldiga för att tas upp. Men AR var faktiskt 21 när hon lämnade Sovjetryssland, inte 18.

"Unfortunately her crypto-totalitarian and ultra-simplistic ideas have had some influence on the conservatively bred young, since they allow people to be ruthless without a bad conscience."

Att kalla Ayn Rands idéer "kryptototalitära" är ett ovanligt lumpet sätt att göra vitt till svart. AR har gjort sig känd som konsekvent och oförsonlig motståndare till alla former av diktatur och lika konsekvent och oförsonlig försvarare av individens rättigheter. Den enda rimliga förklaringen till detta uttalande skulle vara om artikelförfattaren delar in mänskligheten i två grupper: de som försvarar diktatur (vilka är hederliga nog att vara öppet totalitära) och de som påstår sig vara emot diktatur (vilka är kryptototalitära hycklare). Men det är naturligtvis fåfängt att söka rimliga förklaringar till smutskastningar av den här typen. Att anklaga en person som flytt från det värsta totalitära samhälle historien skådat, för att i stället bosätta sig i världens friaste nation, för något sådant är dessutom så oanständigt att orden sviker mig när jag ska beskriva det.

Påståendet att AR:s idéer är "ultra-simplistic" [till ytterlighet förenklade] är lite svårt att bemöta, eftersom inte ett enda exempel ges. En rimlig tolkning är att man är "ultra-simplistic" om man vägrar kompromissa om principer och vägrar att se mellan fingrarna med det onda.

Vad är det slutligen för slags argumentation att haspla ur sig att AR:s adepter är unga människor med konservativ uppfostran? För det första finns det inga som helst undersökningar som stöder påståendet. För det andra är åldern irrelevant i det här sammanhanget, och var det redan vid tiden för rättegången mot Sokrates, det första kända tillfälle i historien då denna typ av argument framfördes. För det tredje är deras uppfostran också irrelevant, och om det vore sant måste AR ha omvänt dem från deras konservatism, eftersom hon klart och tydligt har förkastat konservatismen som ideologi. Hela resonemanget är renons på sakligt innehåll och har bara ett - och dessutom lågt och lumpet - psykologiskt syfte: att få en att känna sig taskig och skämmas över sin ålder och uppfostran, om man nu händelsevis skulle gilla AR. Det är inte ett argument utan ett försök att spela på läsarens förmodade mindervärdeskomplex. Skulle läsaren sakna mindervärdeskomplex, mister argumentet genast all kraft.

"Her 'philosophy' is capitalistic-Superman (as in the comic)..." Att AR förespråkar kapitalism är helt sant; jag vågar därför gissa att denna uppgift slunkit med av rent förbiseende. Resten av meningen är en insinuation av samma typ som ovan: syftet är inte att argumentera utan att peka finger.

"...the 'great' men are those who use others, in the name of 'reason', with an enlightened ruthlessness." Dettä är en punkt om vilken AR har skrivit ganska utförligt och mycket klart, så vantolkningen kan på sin höjd förklaras med okunnighet. De "stora" männen, enligt AR, är de som inte utnyttjar andra, men som inte heller låter sig utnyttjas av andra. Artikelförfattaren tror måhända att sådana människor inte kan existera, men det får i så fall stå för hans egen räkning.

"Her best known novel is The Fountainhead (1943)..." Detta är faktiskt inte hennes allra bäst kända roman, även om den är känd nog. Artikelförfattaren förefaller emellertid helt ha struntat i att företaga någon egen forskning utan nöjt sig med att skumma igenom äldre litteraturhistoriska uppslagsverk, vilket i så fall skulle förklara detta i och för sig oskyldiga misstag. (Jag återkommer till denna punkt senare.)

"...a projection (as she admitted) of her own aspirations in the form of a travesty of the character of Frank Lloyd Wright."

Detta är en dubbel osanning. Det är för det första inte sant att Frank Lloyd Wright stått modell för huvudpersonen i The fountainhead. (Detta påstående har lyckats slinka med i ett flertal litteraturhistoriska uppslagsverk, men det blir naturligtvis inte mera sant av att upprepas.) För det andra har AR aldrig gjort några medgivanden i den riktningen. Vad som är sant är att idéer om arkitektur som förs fram i The Fountainhead överensstämmer med Wrigths. Längre än så sträcker sig inte likheten. Att artikelförfattaren ändå tillgriper ett sådant argument är knappast ägnat att förvåna.

"As critics observed at the time, it - like her other books - is offensively ill written ('pedestrian, pockmarked with short, clipped staccato sentences').

Till att börja med är detta en grov generalisering - artikelförfattaren plockar ut en fras i en recension av en kritiker och tar sedan denna fras som representativ för kritikerna i pluralis. Det ligger naturligtvis inom möjligheternas ram att alla recensenter varit precis så kritiska, men det är osannolikt att artikelförfattaren gjort någon grundligare inventering. Och det kvarstår att denna argumentationsmetod - den ogrundade och opåkallade generaliseringen från ett enstka fall - är en av de lägsta och lumpnaste som tänkas kan.

Den citerade kritikern heter August Derleth (hans namn utelämnas, eftersom dess utsättande skulle förta generaliseringseffekten). Artikelförfattaren har helt enkelt ryckt loss citatet ur ett tidigare uppslagsverk, Kunitz & Haycraft, Twentieth Century Authors. Men om man läser detta, finner man att Derleths recension inte alls ger det totalt negativa intryck som artikelförfattaren vill låta påskina. Person- och miljöskildring prisas, liksom bokens handling; Derleths kritik inskränker sig helt till de stilistiska aspekterna.1) Till yttermera visso balanseras Derleths recension hos Kunitz & Haycraft med ett citat ur en odelat positiv recension (Lorine Pruette i New York Times). Vår artikelförfattare är helt okänslig för sådana begrepp som hederlighet och opartiskhet.

Därmed skulle Augiasstallet vara upprensat, och det enda tillägg jag kan göra är att det måste fordras långvarig tillvänjning för att inte känna dess stank.

1) Därmed inte sagt att jag håller med om den kritiken. Ayn Rands romaner är stilistiska mästerverk.

Copyright © 1981, 2005 Per-Olof Samuelsson
Får givetvis citeras med angivande av källa


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.