Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Frihet från att ta Ayn Rand i försvar
Under denna rubrik lägger jag in protester jag riktat mot de latriner som under årens lopp tömts över Ayn Rands romaner under beteckningen "recensioner".


Atlas långtråkig?

Det följande är ett svar på något som jag av en ren tillfällighet kom att läsa i en tidskrift som hette SF-forum 1982.

Jag skulle vilja kommentera det brev från hr Björner i Åkersberga som inflöt i sf-forum nr 81. (Jag är lessen att jag är så sent ute, men jag har faktiskt inte läst det förrän idag. Förresten antar jag att sf-forum odlar det tidlösa perspektivet.)

Olof Björner tycker att Ayn Rands Atlas Shrugged är så långtråkig att ingen människa borde läsa den, än mindre rekommendera den. Låt mig därför berätta en sann historia ur livet.

För några år sedan lånade jag ut mitt ex. av Atlas Shrugged till en ung dam på cirka fyrtio vårar i min bekantskapskrets. Jag fick tillbaka den ett dygn senare – utläst. Damen ifråga hade helt enkelt varit ur stånd att lägga boken ifrån sig.

Det här är förstås ett extremfall. Jag har lånat ut boken till folk som behöver flera dar för att läsa ut den. Men med ytterst få undantag (ett, för att vara exakt) har jag aldrig mött en människa som läst Atlas Shrugged utan att reagera med entusiasm. (Från modererad entusiasm till översvallande entusiasm, med någon slagsida för det senare.) Och detta i stort oavsett om personen ifråga gillat eller ogillat Rands politiska och filosofiska idéer.1)

Det är klart att det finns undantag. Människor är trots allt olika funtade. Den ene sträckläser en bok som den andre gäspar över och lämnar halvläst. Min bekantskapskrets kan ju också vara sällsynt egendomligt strukturerad, ett ämne för framtidens litteratursociologer att gräva i.

Men jag måste nog säga att det är väldigt ovanligt att folk skriver långa insändare och varnar för att en bok är långtråkig, som om man inte skulle kunna komma underfund med det alldeles på egen hand. Det förefaller på något vis poänglöst.

Förresten tycks inte Olof Björner själv ha haft några större svårigheter att kämpa sig igenom de över 1000 sidorna i Atlas Shrugged. Han har till och med läst den längre än till sista sidan. I sitt referat av innehållet inkluderar han en händelse (folkets jubel) som aldrig inträffar i boken, men väl skulle kunna inträffa i dess förlängning.

Om jag ska våga mig på en djärv hypotes, skulle jag säga att Atlas Shruggeds långtråkighet, även för dem som finner den långtråkig, är av ett alldeles speciellt slag: ett slag som berör de berörda i deras innersta, sätter deras djupaste nervtrådar i dallring, och utlöser några av själens mest dolda försvarsmekanismer.

Vi står med andra ord inför en djup psykologisk gåta.

Eskilstuna på årsdagen av Bastiljens stormning 1982

PS. Det ovanstående är givetvis skrivet enbart i avsikt att skapa en marknad för Ayn Rands skrifter. Jag skriver aldrig någonting i icke-kommersiella syften. Men det är sant, och det är väl det som är huvudsaken.


1) Erfarenheten har förstås lärt mig att det här inte gäller generellt. Men min slutkläm - att Atlas "utöser några av själens mest dolda försvarsmekanismer" - gäller alldeles säkert.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.