Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Bokrecensioner


Atheism: The Case Against God
av George H. Smith
Buffalo, N.Y.: Prometheus Books, 1979

Det finns de som tror att kapitalismen bäst försvaras genom att visa att den har sin grund i tron på Gud, att den på något sätt flyter fram ur kristendomen eller den kristna moralen eller den judisk-kristna traditionen. Ett par paradexempel på detta synsätt är George Gilder och Paul Johnson. Det återspeglas också i Max Webers kända idé om den protestantiska arbetsetiken som främsta drivfjäder för den kapitalistiska erans framsteg. Det återspeglas i många, kanske de flesta, icke-socialistiska partiers partiprogram världen över.

Och omvänt, hur ofta hör man inte att roten till socialismens och kommunismens onda ligger i dessa ideologiers gudlöshet? (Ett resonemang som gärna utvidgas till att omfatta även fascism och nazism.)

Samtidigt finns det ju en lång och livskraftig tradition av kristen socialism. Jesus som revolutionär och de första kristnas egendomsgemenskap som ett tidigt exempel på kommunism är kända teman.

Och bland anti-socialistiska kristna finner man många som långt ifrån är anhängare av politisk frihet, än mindre av en fri marknadsekonomi. Intressanta exempel är Dostojevskij och Solzjenitsyn. Bland svenskar kan nämnas Tage Lindbom och hans lärjunge F.J. Norstedt [pseud. för Christian Braw].

För dem som menar att kapitalismen står i pakt med förnuftet kan det förefalla förbryllande att det finns folk som vill förankra kapitalismen i tron. Hur ska vi ställa oss till detta? Ska vi acceptera tron som en alternativ försvars- (eller angrepps-) position? Ska vi hävda kapitalismen på både rationella och irrationella grunder?

För den som ännu hyser den ringaste tvekan om svaret vill jag rekommendera en relativt nyutkommen bok som heter Atheism: The Case against God av George H. Smith.

Smith är en flitig libertariansk skribent, som medverkar i sådana tidskrifter som Reason och Books for Libertarians. Förhållandet mellan ateism och marknadsekonomi är emellertid inte ämnet för hans bok. Boken är ett frontalangrepp på gudstron och i synnerhet den kristna gudstron och den kristna moralen.

Att vara ateist betyder att inte tro på Gud. Utöver detta kan en ateist ha vilka uppfattningar som helst. Ateism garanterar inte fullständig rationalitet, men den undanröjer ett av de främsta hindren för rationalitet. Detta är Smiths utgångspunkt.

En gud är ett övernaturligt väsen, d.v.s. ett väsen som står utanför den natur som är tillgänglig för människans forskande sinne. Och därför är en gud också ett ovetbart väsen. Att tro på Gud innebär att tro att det finns ting som för alltid är stängda för det mänskliga vetandet. I grund och botten är därför all gudstro inget annat än agnosticism. Så fort man hänvisar till Gud som förklaringsgrund till ett skeende, hävdar man inget annat än att en varelse som vi inte kan veta något om utför saker på ett sätt som vi inte kan veta något om. Om något vetbart kan sägas om gud, då talar vi inte längre om ett övernaturligt, ovetbart väsen, och då har termen "gud" tömts på betydelse.

Vissa teologer (exempelvis Augustinus) erkänner detta rent ut, medan andra försöker komma ifrån agnosticismen genom att tillskriva Gud positiva attribut (allvishet, allgodhet, allvetenhet, allestädes närvaro, etc.). Smith ägnar första delen av sin bok åt att visa att det agnostiska dilemmat är ofrånkomligt: när Gud beskrivs som "allgod", är hans godhet av en sådan natur att den för oss människor är ofattbar, och likadant förhåller det sig med de andra positiva attributen.

Trons domän är det ovetbara, det vetbara är förnuftets domän. Förnuftet måste fås att maka på sig, om tron ska kunna beredas plats. Förnuftet måste visas vara otillräckligt eller begränsat. Endast på grundval av filosofisk skepticism kan tron försvaras. Andra delen av boken blir därför huvudsakligen en uppgörelse med de olika skeptiska argument som framförts under tidernas lopp. Den skeptiska tesen om sinnenas bedräglighet nagelfars ordentligt, likaså alla idéer om att förnuftet självt grundar sig i en trosakt.

De klassiska gudsbevisen (det kosmologiska, det teleologiska, det ontologiska) utsätts för en kritisk granskning i del tre. Dessa utgör faktiskt ett försök att ställa gudstron på en rent förnuftsmässig grund. De åberopas sällan av religionens apologeter i våra dagar (utom i den thomistiska traditionen). De slängdes på skräphögen av Immanuel Kant, samtidigt som Kant slängde att "rent" förnuft på skräphögen. (Smith uppmärksammar inte denna filosofihistoriskt intressanta omständighet, vilket är en av de få invändningar jag har mot hans bok.)

Den kristna moralen är ämnet för del fyra, och Smith kontrasterar effektivt denna moral med en rationell syn på etiken. En rationell etik är teleologisk, den har ett ändamål, och ändamålet är människans liv och lycka här på jorden. Den kristna etiken är deontologisk, den är en pliktetik, den består av befallningar, påbud och förbud, löften om belöningar och hot om straff. Den grundar sig på lydnad – blind lydnad mot obegripliga dekret, härstammande från Den Store Ovetbare.

Även de mest sekulariserade människor i vår tid har en benägenhet att betrakta Jesus av Nasaret som en av alla tiders stora moraliska tänkare. Smith gör processen kort med Jesus. Hans moralregler är oftast djupt irrationella och sällan särskilt originella. Det enda uttalande som delvis finner nåd inför Smiths ögon är den gyllene regeln (som ju också formulerats av Konfucius av Jesu samtida Hillel). Befallningen "Älska din nästa som dig själv" förkastas med rätta – kärlek är ingenting som kan beordras fram, vare sig av Guds son eller av någon annan. Att "vända andra kinden till" är att underkasta sig och erbjuda sig som ett offerlamm på det ondas altare.

Ett Jesusord som Smith kunde ha nämnt men inte nämner är "Ge Gud vad Gud tillhör och kejsaren vad kejsaren tillhör". Vad betyder det?, Jo, att människan består av kropp och själ, och att kroppen tillhör Staten och själen Kyrkan. Ingen del av människan tillhör henne själv.

Ekonomiskt intresserade torde lägga märke till att Jesus i samma andetag ger uttryck för en oriktig och förkastlig monetär teori: att pengars värde beror på den bild som finns stämplad på myntet. Fiatpengar alltså. Förespråkare för guldmyntfot har inget att hämta i evangelierna.

Det finns ytterligare en kategori människor som jag vill rekommendera att läsa Atheism: The Case against God: de som tror att filosofi på hög nivå måste vara tråkig och ointressant. Jag läste ut de 326 sidorna i två svep, och det var inte falnande intresse som hindrade mig att läsa den i ett.

Svensk Linje 1982:1

Smith är märkbart influerad av objektivismen i sin bok, och de hänvisningar till objektivistiska resonemang som finns är korrekta. Vad jag vet har Smith sedermera blivit libertarian, och en senare bok jag läst av honom är visserligen fullt läsbar men inte alls i klass med Atheism.

Copyright © 1982, 2001 Per-Olof Samuelsson
Får givetvis citeras med angivande av källa


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.