Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Bokrecensioner


The Failure of the "New Economics"
av Henry Hazlitt
New Rochelle, New York: Arlington House, 1978

Vår tid mest inflytelserika verk i nationalekonomi är John Maynard Keynes General Theory of Employment, Interest and Money från 1936. Om detta är alla ense. Därutöver finns det bara ett faktum som det råder enighet om: att General Theory är en ytterst dunkel bok, att det är oerhört svårt att få grepp om vad Keynes egentligen menar.

En del keynesianer anser rentav att detta är bokens främsta förtjänst. För det man inte begriper kan man ju inte heller angripa eller vederlägga. (En som öppet uttalat denna tanke är Paul A. Samuelson.)

Det finns emellertid ett utmärkt sätt att tränga in i Keynes ekonomiska tänkande. Man lånar först hem General Theory från närmaste bibliotek och börjar läsa den. Såfort man begriper att man ingenting begriper (vilket bör ta cirka 25 sidor), lägger man den åt sidan och skaffar sig i stället Henry Hazlitts The Failure of the "New Economics". När man efter några kvällar lagt den boken till handlingarna, kommer allt att vara uppenbart, och man kan i stället rikta sin förundran mot det akademiska etablissemanget och fråga sig: "Varför?" Varför har man slutit Keynes till sitt hjärta och predikat hans evangelium för generation efter generation av unga och formbara studenter? Varför har man utan att blinka skrivit ut recept på hans döbelsmedicin till ivriga regeringar?

Hazlitt går igenom General Theory kapitel för kapitel, teorm för teorem, och han lämnar inte sten på sten i det keynesianska bygget.

Två drag är genomgående i General Theory: 1) Närhelst Keynes angriper de "klassiska" ekonomerna, missuppfattar och/eller vantolkar han dem. 2) Keynes egna teorier bygger på begreppsglidningar; det tycks omöjligt för honom att använda en term utan att ständigt låta den skifta betydelse.

Det finns ingenting som är klart och otvetydigt i Keynes teorier. Desto klarare är i stället hans praktiska rekommendationer. Keynes misstor den fria marknaden. Han misstror m.a.o. människornas förmåga att själva klara av den ekonomiska sidan av sina liv. Denna ska i stället läggas i händerna på statliga byråkrater, vilka till skillnad från kapitalister, företagare, säljare, köpare och konsumenter kan se tillvaron ur ett fågelperspektiv och därmed är praktiskt taget ofelbara i sina bedömningar.

Det var Keynes övertygelse att all kapitalknapphet var ett resultat av marknadens, d.v.s. dess enskilda aktörers, dumhet och ondska - och att byråkratiseringen av marknaden skulle leda till överflöd. Likheten med marxistisk utopism är slående.

Man brukar betrakta Keynes som blandekonomins store teoretiker. Jag och mina husgudar har ju länge hävdat att blandekonomin bara är ett steg på vägen mot ett totalitärt samhällsskick. Man kan naturligtvis hålla med om detta och samtidigt hävda att Keynes nog inte menade så illa.

Men Keynes försod det mycket väl. Jag undrar hur många som känner till det (och jag tror inte att keynesianska professorer i nationalekonomi bryr sig om att informera om det) - men General Theory översattes till tyska redan 1936. Keynes skrev ett speciellt förord till den tyska upplagan, och där säger han klart och tydligt att hans system är särskilt väl lämpat för ett totalitärt samhälle. Vad som däremot inte lämpar sig för ett totalitärt samhälle är laissez-faire. (Hazlitt, s. 277.)

Där har vi det, brunt på vitt!

Svensk Linje 1982:5-6

Copyright © 1982, 2002 Per-Olof Samuelsson
Får givetvis citeras med angivande av källa


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.