Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Bokrecensioner


Wither the Welfare State
av Arthur Seldon
The Institute of Economic Affairs, 1981

Varthän när välfärdsstaten vittrat sönder?

Beställningsarbete för SAF-tidningen

Den offentliga sektorn försvaras vanligtvis med att dess tjänster är nödvändiga. Hur skulle det gå för oss, frågar man, om inte samhället tillhandahöll sådant som utbildning, hälsovård, tryggad ålderdom, transporter och kommunikationer (SJ, Postverket), m.m., m.m.?

Men den verkliga frågan är ju inte om allt detta är nödvändigt, utan om dessa nödvändigheter bäst tillgodoses av myndigheterna eller av en fri marknad. Den skolgång vi påtvingas, den läkarvård vi lyckas köa oss fram till, och de monopoliserade kommunikationskanaler vi har lov att använda, borde ställas i relation, inte till ett tänkt nolläge, utan till den utbildning, den vård och de chanser till kulturellt utbyte vi går miste om, därför att marknaden för dessa tjänster är ofri, hämmad, klavbunden.

Den offentliga sektorn har dessvärre ett övertag i debatten, ett "problemformuleringsprivilegium" för att låna ett uttryck som håller på att bli klassiskt(1). Människorna har lätt att tänka sig in i den skrotade välfärd som målas upp i skräckbilden; de har svårt att föreställa sig det överflöd av välfärdsalternativ marknaden skulle kunna erbjuda, om den fick vara fri.

Men problemformuleringsprivilegiet kan brytas, om vi har mod och ork att försöka. Ett litet bidrag har lämnats av Arthur Seldon, verksam inom det brittiska Institute for Economic Affairs, i en småskrift som heter Wither the Welfare State. (Titeln är en ordlek; jfr rubriken till denna recension.) Skriften behandlar engelska förhållanden, men dess resonemang är ganska väl tillämpligt även på Sverige.

Seldon pekar på de frivilliga insatser som faktiskt gjordes inom sådana områden som utbildning för arbetarklassen, hälsovård, pensioner och bostäder, redan innan dessa blev skattefinansierade och stats- eller samhällskontrollerade. Den fråga man bör ställa sig är hur världen skulle ha sett ut idag, om dessa försök hade fått fortsätta att utveckla sig fritt, utan statlig inblandning. Det är orättvist att jämföra nu med . En rättvisare jämförelse skulle ställa det nu som faktiskt existerar mot det nu som kunde och borde ha existerat. ("Samtiden är onödig", som en tänkare i motståndarlägret(2) uttrycker saken.)

Men politikerna var närsynta och tog steg för steg den frivilliga välfärden under sina vingars skugga. Och i den skuggan har välfärden stannat, under dessa vingar förkvävs den sakta.

Idag, menar Seldon, håller statsvälfärden på att brytas sönder av marknadskrafterna. Marknaden kan på nytt presentera alternativ (utbudssidan), och medborgarna har relativt bra råd att betala för dessa alternativ (efterfrågesidan).

Här öppnar sig förstås en skiljeväg: "samhället" (politikerna) kan acceptera utvecklingen och lämna sin välfärdsstat att fridfullt vittra sönder; eller det kan på nytt applicera tvångströjan och kräva samhällelig "insyn", samhällelig konfiskation och reglementering av marknadens skapande krafter.

Men, säger Seldon, det engelska folket kommer inte att tolerera sådant tvång; välfärdsstatens söndervittring kan knappast stoppas, marknadsvälfärden kan knappast hindras att likt en fågel Fenix resa sig ur ruinerna.

Detta sista är möjligen en smula överoptimistiskt. En sådan samhällsförändring kan aldrig ske automatiskt. (I så fall skulle ju den frivilliga välfärden ha segrat över den statliga redan i förra vändan!)

"...in the end, markets forces are irresistible", skriver Seldon på s. 46. Och det är nog sant, i varje fall om vi inte accepterar mänsklighetens totala utplåning som ett alternativ. Ändå är det en öppen fråga hur långt vi har kvar till "the end". Det beror på oss själva.

Den ryska kommunismen kommer att ha sönderfalit vid slutet av detta århundrade, tror Seldon(3). Återigen en alltför optimistisk prognos. Ty även om det är sant (vilket mycket talar för), finns det inga garantier för ett fredligt sönderfall. Den ryska kommunismen kan mycket väl gå på grund i främmande farvatten!

Och i samma andetag påstår Seldon att Kina håller på att bli kapitalistiskt. Detta är en sanning som huvudsakligen består av modifikationer. För mig förefaller det snarast som om Kina håller på att byta ut en socialistisk produktionsordning mot en fascistisk. (Maos linje bestod i att slå ihjäl katten först och flå den sedan; Deng försöker snarast flå katten medan den fortfarande lever, ett typiskt fascistiskt tillvägagångssätt.)

Även med dessa reservationer tror jag nog att den seldonska optimismen har fog för sig. Vägen bort från kollektivismen är inte alldeles tilltäppt.

Eskilstuna 30 oktober 1981
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i SAF-tidningen 1/82 (4 januari 1982)

1) Uttrycket myntades av Lars Gustafsson. Men det visste ni väl redan?

2) Jan Myrdal. (I originalet kallade jag honom "en stor tänkare", men ett sådant omdöme kan jag ju knappast stå för.)

3) Han fick ju rätt på den punkten. Gudskelov. Men när det gäller om Kina håller på att bli kapitalistiskt, så är den frågan fortfarande öppen. Allt kan fortfarande gå åt helvete.

Huvudpoängen i boken och i recensionen, "statlig eller privat välfärd", är ju precis lika aktuell idag som för ett kvartssekel sedan. Notera den fullständigt vettlösa kamp socialdemokratin för, både mot friskolor och mot privat sjukkvård.

Copyright © 1981, 2005 Per-Olof Samuelsson
Får givetvis citeras med angivande av källa


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.