Griff in die eigene Tasche
av Renate Merklein
Rowohlt, Hamburg 1980

"En stridsskrift mot denna världs sociala välgörare" - så presenterar Renate Merklein sin bok Griff in die eigene Tasche. Det är en bok som väcker både entusiasm och besvikelse. Entusiasm, därför att den effektivt klär av vissa av välfärdssamhällets mera omhuldade myter. Besvikelse, därför att den försöker plantera marknadsekonomin i filosofisk kvicksand.

Allt vad samhället skänker medborgaren kommer i sista hand ur medborgarens egen börs - det är innebörden av bokens titel. Och det är ju i och för sig inget nytt. Men det tål att upprepas och exemplifieras hur många gånger som helst.

Merklein tar upp sådant som skadeverkningarna av hyresregleringar, bristerna i det sociala försäkringssystemet, risken att pensionssystemet kan komma att kollapsa. Hon angriper den luddiga semantik som ligger i begreppet "social rättvisa". Hon demolerar med friskt mod idén att det råder en utbredd, dold fattigdom i vårt prylsamhälles mitt. Hon ifrågasätter nyttan av att investera enorma statliga medel i gymnasie- och universitetsutbildning. (Med ett mycket gott argument, för övrigt: ytterst få akademiker blir stora nydanare inom sina fält - desto fler söker sig till den offentliga sektorns byråkrati, där deras nydanande insats består i att sätta ihop allt fler och alltmer tidsödande frågeformulär.)

Merklein har också en klar blick för de båda grundfelen i all utopism: 1) det tillstånd utopisterna eftersträvar går inte att uppnå på denna jord, och 2) om det gick att uppnå skulle det innebära ett helvete på jorden, inte ett himmelrike. Utopismen strävar efter att göra alla människor lika - d.v.s. skapa ett fångläger med absolut lika ransoner. Detta är en förvrängning av det ursprungliga liberala kravet: allas likhet inför lagen, oberoende av samhällsställning.

Så långt finns det all anledning att instämma och ropa hurra. Men Merklein är betydligt mindre lyckad när hon söker filosofisk legitimation för sina idéer. De filosofer hon åberopar är (framför allt) John Rawls och Immanuel Kant.

Rawls bidrag till Merkleins filosofi är följande: om människorna, före födelsen, utan att ha någon som helst kunskap om vad livet bär i sitt sköte, fick välja samhällssystem - då skulle de välja en "social marknadsekonomi", d.v.s. en marknadsekonomi med ett visst mått av statlig styrning. (Det låter konstigt, men det är faktiskt vad Rawls säger.)1)

Rawls och hela den moderna irrationalismens lärofader, Kant, har faktiskt fällt en del uttalanden som ytligt sett förefaller vara individualistiska och frihetliga. (T.ex. att människan är ett självändamål och icke blott ett medel.2)) Några sådana citat åberopas också av Merklein. Men sedd i sin helhet är Kants filosofi alltigenom destruktiv: hans etik gör människan till slav under en obegriplig och icke ifrågasättbar plikt; hans kunskapsteori är ett grandiost försök att ogiltigförklara all kunskap.

Det är märkligt att Merklein söker sig till sådana filosofer. Det är dessutom djupt beklagligt, speciellt som resten av boken faktiskt är mycket bra. På mig gjorde det filosofiska avsnittet ett intryck av plötslig solförmörkelse på en molnfri himmel.

Publicerat i SAF-tidningen i april 1982 (har tyvärr glömt anteckna exakt datum). -
Men polemiken mot Rawls och Kant ströks!


1) Se Ayn Rands "An Untitled Letter" i Philosophy: Who Needs It.

2) Om man bortser från en sådan "petitess" som att Kant alls inte menar att den enskilda människan skulle vara ett självändamål, utan att självändamålet är någon sorts fiktiv "mänsklighet", för vilken den enskilde ska vara beredd att offra sin egen lycksalighet.