Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Bokrecensioner


Dags för frihet
av Robert Ringer
Stockholm: Timbro, 1984

I den vällovliga avsikten att presentera den riktiga nyliberalismen (till skillnad från allt som hatets och illviljans kolportörer behagar kalla nyliberalism) har bokförlaget Timbro låtit översätta och ge ut Robert Ringers Restoring the American Dream, under den klatschigt muffiga titeln Dags för frihet.

Som recensent måste jag börja med att säga att jag känner mig som en folkpartist – kluven.

Å ena sidan innehåller boken mängder av argument som jag inte kan säga annat än ja och amen till.

Å andra sidan tycker jag inte att boken är särskilt bra.

Den inspirerar mig helt enkelt inte. Den är pratig. Det känns som att läsa en 336 sidor lång insändare från någon lokalavdelning av Moderata Ungdomsförbundet.

Att det är så tror jag hänger samman med att Ringer inte tänkt igenom nyliberalismens filosofiska grunder ordentligt. Låt mig exemplifiera:

En av Ringers grundtankar är att den moraliska aspekten på nyliberalismen väger tyngre än den ekonomiska. Med andra ord: det är sant att en fri marknad är ekonomiskt fördelaktig jämfört med andra ekonomiska system. Men detta är inte det avgörande. Det avgörande är själva friheten, frihetens okränkbarhet, varje människas oförytterliga rätt till frukterna av sitt arbete, hennes rätt att slippa tvingas mot sin vilja.

Och det är ju vackert tänkt. Men Ringer börjar med att underminera sitt eget resonemang från grunden: han börjar med att betona att hans åsikt om naturrätten i sista hand inte är något annat än en åsikt.

Vilket betyder att vem som helst kan vederlägga Ringers bok med orden: "Det finns andra som har andra åsikter. Åsikt står mot åsikt."

Vad som i själva verket behövs är ett bevis för att människans rättigheter är naturgivna och oförytterliga. Att närmare utföra ett sådant bevis ligger uppenbart utom ramen för en kort recension, men beviset måste grunda sig på en analys av människonaturen och därifrån gå till en teori för hur samhället måste vara organiserat för att motsvara människans natur. Det är sant att beviset måste utgå från vissa fakta som självklara, axiomatiska, oreducerbara. Men dessa grundfakta är av typen "solen lyser" eller "vatten är vått" – satser som jag knappast skulle vilja rubricera som blotta åsikter.

Ett annat exempel:

Ringer förfäktar den "allmänlibertarianska" tesen att staten är roten till cirka 99,9% av allt ont. Han är därför naturligt nog intresserad av hur människorna från början kunde vara så dumma att de bildade en stat. Grunden finner han i ett stort misstag som begicks vid övergången till ett bofast jordbrukssamhälle. När människorna blev bofasta behövde de ett starkare egendomsskydd än de behövt tidigare. Egendomen blev större (ett uppodlat stycke mark till skillnad från några få redskap och vapen), och därmed blev den eventuella förlusten av egendom mera kännbar, och därmed behovet av egendomsskydd desto starkare. Och därför valde individerna att ge upp en del av sin frihet i utbyte mot statligt egendomsskydd.

Detta är utan tvivel en givande utgångspunkt för ett resonemang om problemet hur staten från början uppkommit, men det är knappast uttömmande. Utan att ge mig alltför djupt in på saken (det vore ett ämne för en avhandling) vill jag påpeka att det finns två frågor som ropar efter svar: hur staten faktiskt har uppkommit, och hur staten borde ha uppkommit. (Jag åtar mig att besvara dessa frågor om jag får ett rikligt tillmätt forskningsstipendium!)

Men den fråga jag vill ställa till Ringer är: Vad skulle de ha gjort i stället? Hur skulle de ha undvikit sitt ödesdigra misstag? Problemet (egendomsskyddet) fanns ju där och gick inte att kringgå eller blunda för. Vilka alternativa lösningar fanns att tillgå? Ringer gör inget försök att besvara den frågan. Ändå måste den ju vara av avgörande vikt. För om våra neolitiska förfäder missade chansen att skapa ett libertarianskt samhälle, vilken chans har vi att skapa det idag, eller i morgon?

Jag vill inte påstå att jag sitter inne med det fullständiga svaret på dessa frågor, men en del av det ligger i följande: jag tror att det är ett grundläggande misstag att tro att människan måste ge upp något av sina fri- och rättigheter i och med att hon ingår i ett lagbundet samhälle. Hon delegerar åt staten sin rätt till självförsvar. Det är sant att staten missbrukar och överträder denna delegerade rätt och att det överskuggande problemet just nu (år 1984 plus minus några århundraden) är att antingen reformera staten eller slå den över ända och börja på ny kula.

Tyvärr är Ringers bok föga hoppingivande ur denna aspekt, och Ringer själv är mycket medveten om det. Han visar, sida upp och sida ner, hur hopplöst insnärjda vi är i statens garn, hur apatin över detta breder ut sig bland medborgarna, hur de själva bidrar till förhållandena genom att se kortsiktigt opportunistiskt på statens roll, hur få och hur prekära ljusglimtarna är. Det är ingen tvekan om att Ringer vill slå alarm så det hörs, och för det förtjänar han att hedras.

Synd bara att han pinglar i ett otal småklockor och låter den filosofiska storklockan stå oanvänd.

Eskilstuna 16 november 1984
Per-Olof Samuelsson

Publicerad i Svensk Linje nr 9/1984. För ovanlighetens skull var denna recension ett beställningsarbete.


Enligt Wikipedia-artikeln om Robert Ringer skulle han vara "a devoted admirer of Ayn Rand". Hur det nu går ihop med hans explicita subjektivism

"Hatets och illviljans kolportörer" är, som ni säkert redan vet, ett uttryck som Olof Palme använde om Arbetsgivarföreningen. Och, som ni säkert också förstår, är jag ironisk när jag lånar uttrycket,

Ett ambitiöst försök att bevisa våra rättigheter återfinns i min uppsats Kan mänskliga rättigheter bevisas? (Men det visste ni förstås också redan.)


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.